Appropå mottagaranpassning

Vi lär oss just nu vad mottagaranpassning innebär och hur man bär sig åt för att skriva just mottagaranpassat. Detta bör ju följaktligen även innefatta det talade språket. Detta kanske jag då inte är så bra på. Jag är ofta väldigt ironisk av mig men de flesta i min närhet fattar det, eller i alla fall lär sig att fatta det.

I fredags var jag tydligen återigen dålig på att anpassa mig efter situationen. Jag säger ironiska saker när ingen fattar. Vi middagen hade Martin försökt slå till mig när jag sa något dåligt, märkte det dock inte. När vi senare var på nationsfesten träffade vi två killar. Den ena hette Bror (rätt kul) och den andra, som var lite småblyg och kom från Karlstad, hette något annat. Men jag frågade i alla fall den sistanämnda om hur det är att bo i "studentbubblan" Lund. "Ja, det kan ju bli rätt enformigt. Man försöker åka iväg en del...". Jag svarade på skämt: "Höhö, aa typ till exotiska resmål som Helsingborg?". Killen kollade konstigt på mig, såg frågande ut och drog lite besvärat på munnen. Han fattade inte min ironi och både Emma och Martin, samtidigt, från var sitt håll, sparkade mig på benet. Jag fattade ju att killen inte förstod att jag varit ironisk och detta i kombination med Emmas och Martins reaktion var mycket rolig tycker jag. Fick koncentrera mig på att inte skratta rakt ut och göra killen från Karlstad ännu mer obekväm. Återigen, rätt kul. Ja ja. Sådan är jag. Nedan kommenterar Emma för övrigt min, enligt henne, dåliga humor.