Slask + cykel = sant

Återigen har jag givit mig iväg på cykel när det snöat (eftersom vi är i Skåne, läs slaskat). Skulle till Sanna i lördags kväll och det toksnöade verkligen. Jag hade dragit ner mössan över ögonen så jag såg i stort sett ingenting utan mer gissade mig fram. Väl utanför dörren hade jag glömt bort koden - igen - jag som alltid kunnat den till för några veckor sedan när jag bar fick Sannas-portkod-black out. Provade massa olika kombinationer som jag verkligen var säker på...men det fungerande inte. Knackade på fönstret. Ingen hörde. Skulle ta fram mobilen och ringa. Då var den inne på danskt nät så jag fick starta om den och söka nytt nät. Sen ringer jag Sanna och hon säger koden, varpå jag glömmer den PRECIS när vi lagt på. Helt sjukt dåligt! Som tur var kommer Niclas och Kent och räddar situationen och vi kommer in tillslut. Ha då i åtanke att det jättesnöade konstant under dessa typ fem minuter när jag desperat försökte komma in till Sanna.

När jag några timmar senare skulle hem från Utposten tar jag cykeln och ska åka upp för backen vid oss. Det går inte att cykla utan jag får istället leda cykeln upp. Det går sådär med klackar, cykel och slask så jag går ett steg och glider ett halvt. En full kille kommer ner för backen samtidigt som han pratar i mobilen. Han stannar, pausar i samtalet och skrattar: "Det går en tjej här med en cykel. Haha, det går inte så jävla bra". Jag tänkte först bli lite arg men eftersom jag har ett ganska så stort mått av självironi skrattar jag åt mig själv då jag inser att det måste se rätt fånigt ut, och fortsätter och kommer slutligen hem typ 45 minuter senare.