Maria tog två överfulla papperspåsar, Martin en blå IKEA-kasse på axeln och jag en annan - plus att jag även hängde de två klaffstolarna över den andra axeln. Ovanpå detta skulle jag och Martin bära de två spegeldörrarna mellan oss.
Med stor optimism och ett visst mått av självironi stod vi redo utanför korvkiosken, att bege oss ut i snöstormen. Då kommer Anki!
A: Ska ni ta detta på bussen?
L: Haha ja, på något sätt. Vi har ingen bil!
A: Men asså kära ni, var bor ni?
L: Slottshöjden.
A: Jag ska ändå bort till min mor, jag kan ta grejerna och en av er, i min bil.
L: Asså skojar du? Är det säkert? Du skulle vara en ängel i så fall!
A: Det är självklart! Jag har stått och lyssnat på er ett tag och kom fram till att detta inte kommer att fungera.
Historien fortsätter med att Anki tog Martin och alla våra inhandlade saker i sin bil (modell typ MiniCooper - MrBeans bil, och jag skojar inte att den var så liten - hur det fick plats är fortfarande en gåta) och jag och Maria tog bussen hem.

Men vi kan ju lätt konstatera att Anki made our day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar